Nu är jag tillbaka. I form av en påskkyckling.

Har haft datortrassel, men nu hoppas jag att det ska fungera. Sedan har jag förkovrat mig i Verner von Heidenstams tidiga författarskap. Har brutit med språkmaterialisterna efter att jag läste Hanna Hallgrens recension i Aftonbladet av Johan Jönssons bok. Så visst har det hänt en del. Det känns lite som att jag är tillbaka på ruta ett. Som man brukar säga. Litet märkligt hur man kan förändras. Ja ibland känner jag mig som ett rö för vinden, men å andra sidan är det tråkigt med människor som bestämmer sig för vissa saker vid en ålder av 19 och sedan aldrig ruckar på sig. Jag lever i ett - kan man kanske säga - dynamiskt förhållande till min samtid.