Jag fortsätter att fundera över det där med ”finkultur”. Begreppet är inte så jättedumt egentligen. För det indikerar verkligen en viss typ av kultur: kultur som kan konsumeras utan ansträngning - enbart i syfte att ”hänga med” och som därtill har en konservativ inverkan: finkulturen VERKAR liksom vara djupsinnig men den är tandlös och utmanar aldrig några föreställningar.

Jag skulle vilja påstå att dagens finkultur är KRÖNIKÖRERNA på i synnerhet kvällstidningarna. Att bry sig om detta kvasi-fenomen är i mina ögon helt ok, men det som gör det till finkultur är när man försöker att få krönikörer att framstå som SMARTA, eller INTELLEKTUELLT UTMANANDE. När en serie kvällstidningskrönikörer utgör själva navet i ens intellektuella och kulturella referenssystem, och när man SAMTIDIGT uppfattar sig som just intellektuell och kulturintresserad, ja då är man, skulle jag vilja påstå ILLA UTE. Då är man finkulturell, och har egentligen förlorat greppet om väsentligheterna här i världen.

Kvällstidningskrönikörer kan som sagt vara helt ok, men själva grejen med dem är att de finns till just för att de INTE ska säga nåt ORIGINELLT utan tvärtom formulera något som läsaren själv tänkt ut men inte brytt sig om att formulera. Att liksom påstå att Ulf Nilson är sämre än Carlos Rojas är att helt ha missat poängen. De är nämligen precis likadana! De uttrycker kanske politiskt motsatta åsikter men det är åsikter som är precis lika schablonmässiga och förutsägbart ytliga - bara att de kommer från olika politiskt håll. I bägge fallen handlar det om att ”fånga upp” åsikter i folkdjupet. Att formulera något slagkraftigt, något som mer är KÄNT än tänkt. Den krönikör som har som ambition att tänka självständigt, att föra fördjupade resonemang och formulera egensinniga ståndpunkter lär nog göra bäst i att söka sig nån helt annanstans än till svenska kvällstidningar.

Jag sökte mig bort från reklambranschen till kulturlivet för att jag fann det förra ytligt men börjar nu mer och mer se att samma mekanismer finns i kulturlivet som i reklambranschen.