Det är nåt obehagligt som händer med folk som jobbar på radio. Man ser det extra tydligt när de är med i tv. Det är nåt i deras tal. Nåt som får en att misstänka att de är någon sorts replikanter.

Se på Lotta Bromé. Har hon nånsin varit verklig? Frånsett det faktum att hela hon tycks stylad på 80-talet, är det just hennes totalt mekaniska sätt att prata som får en att verkligen misstänka att hon faktiskt är helt och hållet konstgjord.

Vi har tidigare sett det hos Ulf Elving, men den allra senaste exponenten för detta fenomen torde vara Gry Forsell. Det går inte att se en minut av det hopplösa Rampfeber utan att misstänka att människan är helt gjord i plast - med förprogrammerade repliker.

Detta gör henne onekligen till en perfekt exponent för TV 4 över huvud taget, som ju är den kanal som mest plågsamt slagit mynt av att föra in fenomenet ”finkultur” i 2000-talet. Allt på TV 4 andas verkligen en vilja att vara till lags, att vara ”smakfull” – konversationerna är belevade men ständigt utan något som helst djup och utan något som helst genuint engagemang. Inredningarna är räddhågset sneglande mot livsstilsmagasinen men alltid steget efter. Det är kultur av replikanter – för replikanter.